Nostalgi, längtan och tulpaner
En bukett tulpaner i huset på Nygatan.
Igår satt jag och kikade på gamla bilder, och det dök upp massor från vårt gamla hus. Det fick mig att längta tillbaka så mycket att det gör lite ont. Alltså vi trivs jättebra i vårt nya hus, och ångrar oss inte en sekund. Men vårt älskade Nygatan kommer alltid att ligga oss, framförallt mig, varmt om hjärtat. Jag är en sån person som fäster mig vid platser, inte minst mina hem. Det är så många händelser och så mycket olika känslor som funnits innanför väggarna.
På de åtta åren vi bodde där så hade vi ju även lyckats få det så som vi ville ha det, med alla bekvämligheter och praktiska lösningar som passade för oss. Och något så enkelt som att jag bara kunde skrida ut på vår solvarma altan för att sätta mig med en kopp kaffe i vårsolen, saknar jag så enormt mycket nu. Att sitta där och njuta medan barnen sprang ut till lekparken och lekte, det var en underbar känsla!
Blev nostalgisk och behövde köpa en likadan bukett till vårt nya hus.
Här vill vi gärna ha en altan intill huset, så att vi kan få tillbaka den där känslan av att få ett extra rum på sommaren. Men det är inte helt lätt att bygga en altan intill ett gammalt 20-talshus, det gäller att tänka till. Sen ligger det inte speciellt långt upp på priolistan heller tyvärr, då vi har lite annat att stå i först!
Skulle ni vilja att jag berättar lite om våra planer med huset? Det hade kanske varit kul?
Saker jag saknar med Nygatan:
Altanen, soldäcket, grillringsplatsen, min nya fina pallkrageträdgård som Samuel slet med när jag var höggravid, vår fina hall och badrummet inklusive det faktum att varmvattnet aldrig kunde ta slut. (Förlåt, jag är en miljöbov när det gäller att ta låååånga varma duschar...)
Saker jag älskar med vårt nya hus:
De stora ytorna, skafferiet, fönstren, punschverandan, ljusinsläppet och såklart den fantastiska kakelugnen. Det känns också väldigt fint att det är Samuels barndomshem, som vi nu får göra till våra barns barndomshem.
Nu har vi ju bara bott här i åtta månader, jämfört med våra åtta år på Nygatan. Så vi har all tid i världen att forma det efter våra behov. Men det är en märklig känsla att lägga ner så mycket tid och kärlek i ett hus, för att sen börja om i ett annat. Det kommer bli bra, allt har sin tid.