Livet som trebarnsmor
Det är ju helt galet vad tiden går snabbt. Ed har fyllt 4 år och snart kan Lily sitta själv. Nåja, i alla fall om man bullar upp med mycket mjukt runt om.
Jag kikade tillbaka i mitt bloggarkiv och insåg att jag skrev massor när både Myra och Ed var små, och det var så himla kul att läsa om hur livet såg ut och kändes just då. Alla deras små framsteg och tankar kring småbarnsfaserna. Jag har haft sån dålig inspiration till att skriva nu sedan Lily föddes.
Bloggen är i första hand ett ställe där jag kan få utlopp för min kreativitet, och just nu är dagarna fyllda med så mycket annat än kreativa inslag, så inspirationen till att blogga är inte riktigt som jag önskar att den var.
Jag tror också att det handlar om en gnutta prestationsångest. Jag vill gärna bjuda på vackra bilder och inspirerande inlägg, men just nu går det inte riktigt ihop med vardagen. Jag får nog helt enkelt bara acceptera det och blogga på om min vardagskarusell ett tag, om livet med tre kiddos att rodda, så kommer det en tid framöver med mer utrymme för annat. Jag hoppas att ni hänger kvar än om det blir en del snack om barnen och vår vardag!
Det är verkligen fullt upp om dagarna med tre barn. Det är såklart underbart, en tid som jag sannerligen kommer att längta tillbaka till om 10-15 år. Men just nu är jag är trött. Ttrött på att aldrig få vara ifred. Och känslan av att inte räcka till lika mycket till alla tre är utmattande! Jag är helt säker på att många känner igen sig, så det är inget jag gräver ner mig över då jag fattar att det är övergående. Mer som ett kontaterande - jag är så trött.
Lily Billy. Lullan. Lulu. Vi har många smeknamn på vår gulliga lilla bebis. Storasyskonen slåss nästan om att få hålla henne. Hon är snart 4 månader och sist vi var på BVC vägde hon 5550 gram och var 61 cm lång. Hon växer så det knakar!
Livet hörrni. Och alla dess kontraster. Jag må vara trött, men jag skulle inte vilja byta ut min vardag mot något annat.