Söndagsfrukost och reseångest


 
Idag dukade jag upp med lyxfrukost! Fruktsallad med vispad grädde, och barnen blev överlyckliga! Jag med för den delen. Älskar fruktsallad! Tänkte att jag skulle göra det lite extra mysigt nu innan jag åker..
 
Min separationsångest börjar bli så himla påtaglig nu. Jag längtar efter att resa iväg, men jag är också så nervös. Ni vet ju vid det här laget att jag är livrädd för att flyga. Sen har jag aldrig varit ifrån barnen så här länge (Ed har jag lämnat max 1 dygn tidigare) plus att jag är en orolig själ som allitd tänker katastrof-tankar. Hahaha. Åh, jag orkar inte med mig själv!
 
Nu försöker jag vara realistisk och tänka att planet mest sannolikt inte kommer att krasha, att hotellet inte kommer att bombas, att barnen inte kommer sätta något i halsen och att ingen kommer att bli påkörd.
 
Ni hör ju! Är det någon annan än jag som är så här stört ONÖDIGT orolig av sig? (Det skulle faktiskt hjälpa om ni kunde räcka upp en liten hand här, haha).
 
Så, nu när jag ventilerat detta lite så känns det aningens bättre. Nu ska jag fokusera på härliga tankar, så som att vi kommer att få njuta av värme, sol, bad, ostörd sömn, god mat, och en hel veckas avkoppling. Och barnen kommer att ha det jättebra hemma med en vardag som ser ut som vilken annan vardag som helst.
 
Idag blir det till att börja packa resväskan på allvar, det känns bara skoj! Vi hade tänkt att åka ut på en skotertur, men barnen har feber och är förkylda så det blir inget av. Det blir en städ-, pack- och fixardag istället!
 
 
 
Småbarnsliv, Vardag | |
#1 - - Anonym:

Eh, du är ABSOLUT INTE ensam om att ha de tankarna!🙋‍♀️

Svar: Pjuh!! 😅❤️
idasida

#2 - - Anonym:

Eh, du är ABSOLUT INTE ensam om att ha de tankarna!🙋‍♀️

#3 - - johanna:

*räcker upp handen så högt jag når*!
Neeeej du är inte ensam om att tänka såhär.

I oktober skulle jag åka på en två veckors semester till Kenya med maken och hans familj. Flera månader i förväg var jag så rädd så rädd. Jag kunde ligga i sängen och gråta "jag vill inte följa meeed!"
Är också (eller kanske var,flög 8 flygplan på resan, så blev iaf lite mer van) så flygrädd! Och tänk om jag blev sjuk? Jag tänkte att OM jag kommer hem från den här resan så ska jag vara sååå tacksam att jag lever! Alltså haha...

Men, jag for, och det var en underbar resa! Visst var jag rädd några gånger och en natt låg jag i ett hotellrum i Nairobi och tänkte, vad håller jag på med, vad gör jag här? Kände trycket över bröstet. Men även det gick ju över.

Det var såå värt det! Du kommer ha så roligt och du kan känna dig stolt och glad för att du for! Heja dig! Man måste vara rädd för att kunna vara modig!

Ok, varsågod för novellen. Ha en underbar tid där nere!

Svar: Underbart att höra att jag inte är ensam! Och nu när jag är på plats så är det sååå värt det! Ljuvligt är det! Kärlek till dig❤️
idasida

Upp